Varje jul klockan tre händer någonting speciellt. En värd på SVT tänder ett ljus och drar igång en timmes film, fylld av animeringar. Först kommer vi till jultomtens verkstad där ett schackbord målas direkt med rutig färg. Hur är det möjligt att filma så? har många av oss funderat på. Med hjälp av visuella effekter kan filmskapare göra det omöjliga. Nästa julkort är från Askungen som på några minuter får sin drömklänning fixad av de hjälpsamma mössen. För de som sett klippet många gånger vet man att det blivit fel i animeringen. När mössen är färdiga med klänningen och låten tar slut ser man tydligt att klänningen har korta ärmar med puffar. Några minuter senare ser man hur klänningen endast har några smala band runt axeln.
De visuella effekterna gör att mycket kan hända på kort tid och att scener som aldrig gått att filma med riktiga skådespelare, nu kan bli filmade. Tänk bara på de animeringar som finns när Kalle Anka lite senare är i djungeln och slutligen går in i en dörr, som visar sig vara en vägg. Eller när han förgäves försöker fota den konstiga fågeln och aldrig lyckas. Gång på gång överträffar de visuella effekterna sig själva och blir hela tiden ännu bättre och ännu knasigare. Animeringarna är tokiga och det är orimligt att vad Kalle utsätts för skulle hända i verkliga livet. Kanske är det just därför vi skrattar åt visuella effekter, för att vi vet att det inte är på riktigt.
Animeringarna fortsätter hos Lady och Luffsen, där hundarna kan tala med varandra. Om filmskapare filmat hundar som inte var tecknade och sedan lagt på prat, hade det inte sett verklighetstroget nu. Istället har filmskaparen gjort så munnarna rör sig på hundarna och i och med denna animering ser det faktiskt ut som Lady och Luffsen pratar med varandra. Istället för att leja in riktiga hundar som skådespelare kan man nu istället teckna de. Nu jobbar skådespelarna med att säga repliker och spela olika karaktärer, utan att själv vara med i bild.
Längre fram i Kalle Ankas julafton ser vi Snövit och de sju dvärgarna – den första animerade film som inte var svartvit, när den kom på 30-talet. Att hitta sju dvärgar hade varit omöjligt om filmbiten inte varit tecknad, men blir istället en enkel sak att rita. Visuella effekter bygger ett helt program på julafton och vi ser filmbitarna varje år, troligtvis för att vi fascineras av hur man kan sätta ihop ett sådant koncept.
